Tårarna pressar fram bakom ögonlocken och jag kan till slut inte hålla de inne. Jag vill inte tänka vad som kan hända på motorvägen. Jag plockar upp min mobil och ringer storgråtandes till Lovisa som svarar direkt.

 

- Jag har ramlat av Rose och hon sprang i panik mot motorvägen, lyckas jag pressa fram bland tårarna.
- VAD SÄGER DU!? Mår du bra!?, säger Lovisa.

- Jag mår bra men tänk.. tänk om..! svarar jag.

- Jag fattar, vi måste hitta Rose! Jag ringer våra föräldrar så hämtar vi dig och letar upp Rose! svarar Lovisa.

- Ja bra! Jag är på Fort Pinta vägen, säger jag och lägger på luren.

 

Jag ställer mig upp och börjar gå mot vägen där jag ska bli upphämtad. Jag hör att en bil närmar sig och ser Lovisas mamma komma. Hon springer ut och undrar vart Rose sprang. Jag pekar med fingret på en karta som Lovisas mamma plocka fram och visar den exakta vägen jag tror hon sprang på. Vi springer mot bilen igen och hoppar in samtidigt som bilen gasar iväg.

 

Jag tittar ut genom bilfönstret fönstret i hopp om att få se Rose stå tryggt till. Men såg ingenting...
Jag känner att det darrar till i jackfickan. Det är mamma som ringer. Jag svarar och hon frågar om vi sett något. Ledsen svarar jag nej..